HAVSSULOR OCH GARFÅGLAR

En gigant och en skönhet. Med sin smäckra byggnad och långa vingar har den vindarna under kontroll och oavsett väder glider hon i typisk flykt över havet. Förr i tiden…dvs på åttio- och nittiotalet, bodde jag i Sörmland och havsfågel var en dröm. Det hände att vi, när stormen nalkades, körde på natten för att komma fram till Hönö eller Kullaberg i gryningen. När vi sedan på eftermiddagen körde den dryga vägen hem igen var vi mycket nöjda om vi sett en havssula. Nu ett trettiotal år senare är situationen en annan. Längs den svenska västkusten är havssulan ett mycket frekvent inslag. Till och med i svag ostlig vind kan man se den patrullera utanför kusten. I västliga hårda vindar kan man ofta räkna in ett hundratal sulor under en morgon! Var kommer dom ifrån och varför har de letat sig hit? Havssulan häcka i kolonier med ofta flera tusen artfränder. Det finns stora kolonier på båda sidor Atlanten, men den koloni som ligger näsmast Sverige är Norska Runde. Kolonin ligger ca 70 mil härifrån fågelvägen. Men dessa fåglar tar inte fågelvägen, utan färdas över havet, så sträckan är säkert minst det dubbla. Jag vet inte varför de ökar i våra farvatten, men ändrade beteenden brukar bero på födotillgång, och så är det säkert även här. Jag gissar att tillgången på fisk runt de stora kolonierna är sämre, så fåglarna ger sig ut på längre utflykter än förr.

Bilderna är tagna vid Glommen (förutom den sista :-)

...om garfågeln

Havssulor kommer i en strid ström förbi fyren Gardur, strax norr om Reykjaviks flygplats Keflavik. Dom är majestätiska där dom i små grupper passerar. Havssulan har ett vingspann på upp emot 180 cm och med sin kritvita fjäderdräkt avtecknas de tydligt mot det mörka havet. En fågel syns, och kan artbestämmas, på säkert en kilometers håll med bara handkikaren. Här vid Gardur har man goda möjligheter att studera fåglarna och alla dess dräktvarationer. En havssula blir fullt utfärgad först sitt sjätte levnadsår.

Sulorna man ser vid Gardur kommer alla från ön Eldey som ligger 15 km utanför Reykanes, västsydväst om Reykjavik. Eldey reser sig 77 meter ur Atlanten och håller en av de största havssulekolonierna i världen. Omkring 16,000 par! Havssulan lägger bara ett ägg, och självfallet lyckas inte alla häckningar. Men i slutet av sommaren uppehåller sig omkring 40,000 havssulor runt den uppstickande klippan, mitt ute i havet.

Om havssulan är smickrande för Eldey så har ön en annan och betydligt mer dyster historia. Namnet Eldey klingar tragik och ett, i raden av många, bevis på människans framfart över planeten.

Den 3 juni 1844 åkte tre islänningar ut till Eldey och resten är historia. De två sista garfåglarna fångades, stryptes och deras ägg trampades ner med en känga. Allt för att kunna leverera en beställning av döda fåglar till en uppköpare. Detta var det sista kända häckningsförsöket av arten och den sista verifierade observationen.

Självfallet var detta bara slutet på en för arten lång och tragisk historia. I årtusenden hade den kustnära arktiska ursprungsbefolkningen levt i samklang med fåglarna och använt äggen, köttet och dunet. Men då garfågeln inte kunde flyga, var den ett lätt byte och när efterfrågan ökade var det början på slutet.

Så fågeln som gav pingvinen sitt namn (Garfågel på latin heter Pinguinus impennis) dog ut och är nu borta för all framtid :-(

Garfågeln var en sk. alka, lite av en stor släkting till vår tordmule. Fågeln mätte hela 85 cm när den stod upprätt och vägde uppemot 5 kg. Den saknade helt flygförmåga och uppträdde lite likt pingvinerna. Den vandrade fram i sakta gemak, men i vattnet var den troligtvis en effektiv jägare. Man måste tillägga troligtvis när man talar om garfågeln. Den studerades aldrig av någon zoolog och inga detaljerade skriftliga dokument finns rörande dess biologi. Alla dokument kommer från garfågeljakt. Fåglarna häckade i Nordatlanten, i Kanada, nordöstra USA, Norge, Färöarna, Irland och Skottland. Man har uppskattat att det globalt inte fanns mer än ett tjugotal kolonier där garfåglarna häckade!  Under årtusenden var troligtvis garfåglarna ett viktigt inslag i kustbefolkningen kost. Både från ägg och fåglar. När garfågeljakten blev mer storskalig gick det fort utför för stammen och 1844 var garfågeln saga all. Den vandrade samma väg som dronten, moafågeln, vandringsduvan, elfenbensnäbben och många många fler.

Garfågel - Copyright British Museum of Natural History