SMÅDOPPING

Smådoppingen är en mycket liten dopping. Smådoppingen har ett stort utbredningsområde och häckar i Europa, Centralasien och söderut till Nya Guinea och i större delen av Afrika. I Sverige hittar man fåglarna häckandes i landets södra delar med nordgräns i Uppland. De fåglar som häckar här i norr, där vattnet fryser, flyttar söderut om vintern.

Fågeln häckar i små sjöar med rik vegetation. De håller ofta till i strandkanten och ofta väl dold bland växtligheten. Man ser den ofta korta stunder mellan dyken och ännu oftare hör man dess bubblande läte. En hel del fåglar övervintrar i södra Sverige där man stöter på den längs kusten eller i åmynningar, där vattnet hålls öppet.

Smådopingen fanns inte i mina hemmamarker när jag växte upp. Åtminstone såg jag den aldrig. Det dröjde ganska länge innan vi sprang på varandra och jag minns det första mötet tydligt. Jag bodde i Linköping och vintern 1989 fick jag av vännen Berndth veta att det låg en smådopping i Hästholmens hamn, söder om Omberg. Arbetsveckan gick oändligt långsamt i väntan på att lördagsmorgonen skulle infinna sig och en första möjlighet att komma till Hästholmen i dagsljus.
Tidigt lördag morgon, i mörkret, packade jag in de tre viktigaste föremålen för en lyckad dags fågelskådning: ”tub, termos och tur” i den rostiga 99:an och rullade söderut.

Väl framme i Hästholmen ställde jag upp tuben och spanade ut över hamnen. Det låg is i strandkanten, solen var på väg upp,  och det blåste en lätt bris. En fin dag, men inte en fågel på vattenytan. Där fanns en hel del övervintrande trutar, men inte min smådopping. Jag stod säkert två timmar, tömde termosen och hoppades på turen. Långt ut från land såg jag något som definitivt inte såg ut som en fågel. Det såg snarare ut som en kork som flöt högt i vattnet. Efter att fått in ”korken” i tubkikaren så spred sig värmen i kroppen. Det är just så man ofta ser den på vintern, som en färglös boll som guppar högt på vattenytan.