Grågam tillhör den gamla världens gamar. I äldre litteratur benämndes den munkgam. Den förekommer lokalt i södra Europa och i södra Asien till Kina och Tibet. Arten ökar i antal i Europa, men minskar i Asien. Grågamen blir från näbben till stjärtpennornas spets 110 till 120 cm lång och den har ett vingspann upp mot 290 cm. Grågamen tillhör tillsammans med kondorenvärldens största rovfågel!

Arten jagas i Asien av bönder som betraktar den som skadedjur på husdjur. Ett annat hot som även förekommer i Europa är förgiftade kadaver som egentligen är tänkt för att bekämpa förvildade hundar och andra landlevande rovdjur. Grågamen drabbas dessutom när beståndet av vanliga bytesdjur som tamfår eller saigaantilop (Saiga tatarica) minskar.

Gåsgamen förekommer från Medelhavsområdet österut till Indien. Gåsgamen är en mycket stor fågel med en längd på 95–110 centimeter, ett vingspann på 235–270 centimeter och väger sex till 13 kg. Honan är i genomsnitt större än hanen. 

Liksom andra gamar är den en asätare som huvudsakligen lever av kadaver som den finner genom att glidflyga över öppna områden, ofta i flock. Gåsgamen häckar på klipphyllor och den lägger ett ägg. Den kan häcka i kolonier som ibland omfattar flera hundra par.

Kalkongamen är den mest spridda arten av alla kondorer och den återfinns från södra Kanada till sydligaste spetsen av Sydamerika. Den bebor en mängd öppna och halvöppna biotoper, som subtropisk skog, busklandskap, betesmark och öken. Däremot finns den inte i regnskogar, och normalt inte på höjder över 2 500 meter över havet. Arten har observerats i Sverige, men det har bedömts osannolikt att den nått landet på naturlig väg.

När man som fågelskådare kommer till USA första gången är det lätt att bli överväldigad av alla rovfåglar som hänger över skogsdungar, vägar och fält. Det tar en liten stund innan man inser att nästan allt man ser är kalkongamar.