SÅNGLÄRKA

Alauda arvensis - vilket betyder, lärkan levandes i åkern

Kanske vårens budbärare nummer ett. Readan i slutet av februari kan man höra de första lärkornas lockläten i skyn och se de stå på snöbeklädda åkrar i kylan. Blir det allt för kallt sträcker de söderut igen, för att göra ett nytt försök att inta Sverige när vädret blivit bättre.

Sånglärkan häckar allmänt ända upp i Lappland. Dess främsta häckningsbiotop är klövervallar och gräsängar vilket gör att den blir mer sällsynt norr om odlingsgränsen. Sånglärkan anländer ofta till Sverige redan i februari–mars. I september–november flyttar de Västeuropa. Ett fåtal övervintrar dock i södra Sverige.

TRÄDLÄRKA

Lullula arborea
Släktnamnet Lullula är onomatopoetiskt och härmar den mjuka, melodiska sången. Artnamnet arborea kommer från latinets ord för träd, "arbor".

I Sverige är trädlärkan en flyttfågel som häckar i södra och mellersta Sverige samt utmed Norrlandskusten till Västerbotten. Den har även häckat vid enstaka tillfällen i Norrbotten. Trädlärkorna anländer tidigt på våren. En karaktär som man kan använda för att känna igen en överflygande trädlärka är den mycket korta stjärten. Det skiljer den tydligt från sånglärkorna.

Dess naturliga häckningsområde är hedlandskap och liknande öppna landskap med enstaka träd. Den föredrar även gläntor, mindre hyggen och unga granplanteringar. I Sverige hittas den i torr och öppen skogsmark, ofta i anslutning till gläntor och odlingar, på sandig eller bergig hedmark, på hedartade hyggen med frötallar samt vid gamla grustäkter.

BERGLÄRKA

Eremophila alpestris
Säktnamnet "Eremophila" betyder ungefär - den som tycker om öknen. Artnamnet "alpestris" betyder- hörandes till bergen.

Berglärkan är en av de tättingar som har störst utbredningsområde och den uppvisar en stor morfologisk variation. Det är också den enda lärkan som har spridit sig utanförGamla världen. Den häckar i norra Europa, i bergen i sydöstra Europa, i Marocko i nordvästraAfrika, i Asien och i Nordamerika. Det finns också en isolerad population på en högplatå i Colombia i Sydamerika.

Många populationer flyttar till kusten på vintern och de skandinaviska fåglarna övervintrar bland annat i södra Sverige, Danmark, utefter Vadehavet och i sydöstra Storbritannien.

Arten förekom inte i Skandinavien förrän på 1800-talet och häckar idag i fjällkedjan i Lappland och Jämtland men ibland även i Härjedalen. Den har observerats i alla Sveriges landskap, främst utefter kusterna, och ett mindre antal övervintrar på strandängar eller vid större sjöar främst utefter västkusten. Beståndet i Sverige har minskat sedan 1960-talet.

Det är lite kul med fågelnamn. Vi kallar den berglärka då den häckar i fjällen. Engelsmännen kallar den "shore lark" då de påträffar den vitertid längs havsstränder.

LAGERLÄRKA

Galerida theklae

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Thekla Klothilde Bertha Brehm, dotter till tyska pastorn och ornitologen Christian Ludwig Brehmsom beskrev arten vetenskapligt.

Lagerlärkan förekommer i sydvästra Europa samt norra och östra Afrika söderut till norra Kenya.

Hon är mycket lik den vida spridda tofs lärkan(Galerida cristata) med sin spetsiga tofs, men också i övrigt i både teckning och betende. Den är dock något mindre (15–17 centimeter jämfört med tofslärkans 17–19) och har generellt kortare och mörkare näbb. Vidare är strecken på både rygg och bröst mer distinkta, de på bröstet på ljusare botten.

STENÖKENLÄRKA

Ammomanes deserti

Stenökenlärka har en vid utbredning från Mauretanien och Marocko till Indien.

Stenökenlärkan återfinns som namnet avslöjar i karg, klippig och ofta ökenartad terräng, i bergssluttningar eller brant bergsöken men inte i platt och sandig öken. Den är rätt diskret i sina vanor men oskygg och uppträder en och en eller i små grupper.

SVARTKRONAD FINKLÄRKA

Eremopterix nigriceps

Svartkronad finklärka finns i ett smalt bälte från Kap Verde, genom Afrika, till Indien.
Den är en mycket liten lärka med en kroppslängd på endast 11,5-12,5 centimeter. Den har proportionellt stort huvud och en finkliknande konisk näbb. Vingundersidan är mörk och de yttre stjärtpennorna svartaktiga.

HÄRFÅGELLÄRKA

Alaemon alaudipes

Härfågellärkan (tidigare båglärka eller ökenlöplärka) är en stor och långnäbbad lärka som förekommer från Nordafrika österut till Indien.

Härfågellärkan är med en kroppslängd på 19–22,5 centimeter en av världens största lärkor. Den är slank, långbent samt har en påtagligt lång och smal näbb. Mycket distinkta är också de breda svartvita vingarna som för tanken tillhärfågeli flykten, därav namnet. Ovan är den ljust sandbrun eller gråbrun, under vit med fint mörkfläckat bröst. Ansiktet är pregnant tecknat svart ögonstreck och svart mustaschstreck.

ÄNGSPIPLÄRKA

Anthus pratensis - vilket betyder ungefär, blomma som hör till ängen.

Ängspiplärkan häckar i hela Sverige. Den hette från början ängslärka, men senare när man kom på att det inte var en egentlig "lärka" ändrades namnet 1842 till ängspiplärka.

Ängspiplärkan var betydligt vanligare i södra Sverige under 1800-talet, då de öppna jordbrukslandskapen var rikt på våtmarker och överlag var betydligt fuktigare än idag. Allt eftersom allt mer våtmarker har torrlagt har även antalet ängspiplärkor minskat. Det svenska beståndet är idag uppskattat till 500.000 till 1.000.000 par.

I Sverige räknas hon också som en typisk fjällfågel och häckar där ovanför trädgränsen på de öppna myrarna och hedarna. De flesta ängspiplärkor flyttar vintertid till södra Europa eller norra Afrika. Vi har dock en hel del övervintrande fåglar längs den Halländska kusten.

TRÄDPIPLÄRKA

Anthus trivialis - vilket betyder, vanlig blomma.

Trädpiplärkan är mycket vanlig som häckfågel i nästan hela Sverige. Med en uppskattad population på 2,4 miljoner häckande par är den Sveriges sjätte talrikaste fågelart. Den lämnar Sverige i augusti-september och återkommer i april–maj.

Främst skiljer man träd- och ängspiplärka på lätena. Trädpiplärkans lockläte är ett rakt och strävt "spihz". Dess sång, som är högljudd och melodisk, framför den på ett karakteristiskt sätt. Då den flyger från ett träd ljuder kort från flyktens högsta punkt ett "tsitsitsivisvisvis", sedan följer en drill och i glidflykt vänder fågeln med stelt utspärrade vingar under högljudda "sia sia sia sia" tillbaka till utgångspunkten eller en annan sångplats.

FÄLTPIPLÄRKA

Anthus campestris

Vilket foto!! Ja det är inte alla arter man kommer nära. Bättre bild kommer! Jag lovar :-)

Fältpiplärka är en långflyttare som övervintrar i Afrika och som endast finns i Sverige under sin häckningstid (maj till augusti). Efter en långvarig minskning har den försvunnit som regelbunden häckfågel i många landskap och häckar numera bara i östra Skåne. Öppen mark med lågvuxen vegetation och en hög andel sandblottor karaktäriserar ofta fältpiplärkans häckningsmiljöer.

Den senaste inventeringen jag har information om är från 2017. Den visade att den svenska populationen enbart består av 23 häckande par fördelade på fem lokaler.

SKÄRPIPLÄRKA

Anthus petrosus - tillhörande stenar

Fågeln häckar i norra och västra Europa i klippiga kustmiljöer och på skärgårdsöar. Nordliga populationer flyttar åt sydväst, medan fåglar på brittiska öarna och i Frankrike är stannfåglar.

Skärpiplärkan är bunden till havsstränder. Emellertid kan den i denna miljö stundom häcka sida vid sida med ängspiplärkan, med vilken den också särskilt lätt kan förväxlas. Skärpiplärkan är dock större och gör ett ner robust intryck. Bästa fältkännetecknet är emellertid den mörkare och mer enfärgat gråsvarta ryggen.

Tidigare betraktades skärpiplärka,vattenpiplärka och hedpiplärka som en och samma art, men delades upp i tre i början av 1990-talet.

SIBIRISK PIPLÄRKA

Anthus hodgsoni

är en liten tätting i familjen ärlor, nära släkt med och mycket lik trädpiplärkan. Den häckar som namnet avslöjar i Sibirien, men även i nordöstligaste Europa och sydligare delar av Asien som Himalaya, Kina och Japan. Vintertid flyttar den till södra och sydöstra Asien, från Indien till Indonesien. Arten påträffas sällsynt men regelbundet i Europa och är exempelvis en årlig gäst i Sverige.

KANARIEPIPLÄRKA

Anthus berthelotii

Kanariepiplärkan är en relativt liten piplärka, stor som ängspiplärkan (13-14,5 centimeter), men med annorlunda proportioner och mer tecknad som en fältpiplärka. Den häckar endast på Kanarieöarna och på Madeira.

NYAZEELANDPIPLÄRKA

Anthus novaeseelandiae

Nyazeelandpiplärka hittas i öppna miljöer från kustnära områden till höglänta buskmarker, även vägkanter, sanddyner och på hyggen i skog. Den påträffas ofta i av människan påvkerade områden, som flygfält och trädgårdar, och intar snabbt nyröjda platser. I intensivt brukad odlingsbygd beskrivs den dock som fåtalig. Fågeln ses vanligen promenera på marken eller sitta på stolpar. När den går vippar stjärten upp och ner, lite som en ärla.

SÄDESÄRLA

Motacilla alba - vilket betyder ungefär "Den vita som vippar med stjärten".

Sädesärlan är mycket allmän i så gott som hela Sverige. Det är bara i Norrlands obebodda skogar och myrmarker som den inte trivs. I fjällen häckar den vanligtvis i björkskogsområdet men finns det bebyggelse så finns den även ovanför trädgränsen. Flyttar i september och övervintrar från Tyskland ända ner till norra Afrika. Återkommer i april.

Fågeln häckar i större delen av Europa och Asien, delar av norra Afrika samt i Alaska. Den delas upp i tio underarter.

FORSÄRLA

Motacilla cinerea - Betyder ungefär "Den askgrå som vippar på stjärten"

Som häckfågel har den etablerat sig i Sverige under 1900-talet och var fram till 2000-talet vanligast i de västra delarna av landet. Numera finns den i hela Götaland och Svealand, utmed Norrlandskusten till Ångermanland samt längs fjällkedjan till Torne Lappmark. Den är dock sparsam från östra Småland till Stockholmstrakten och saknas helt på Öland och Gotland. Det svenska beståndet flyttar i september-oktober till västra och sydvästra Europa och de återvänder i mars–april.

Forsärlan häckar vid strömmande vatten. Den föredrar mindre åar och bäckar, gärna där stränderna är steniga och grusiga och kantas av frodig lövskog. Ofta förekommer den i närheten av gamla kvarnar och stenbroar, där fundamenten erbjuder goda boplatser.