MESAR

TALGOXE

Parus major

Lite kul... parus tror man kommer från latinets parvus som betyder liten. Major betyder stor. Så kanske "den lille store"


Kanske våran mest kända fågelart.

Namnet talgoxe är från mitten av 1600-talet och kommer av att fågeln faktiskt gärna äter talg! Det finns många roliga och föråldrade och dialektala namn för den lilla tättingen. Bland andra talgmes, talgsmack och talghatt i Sörmland. Personligen tycker jag det är synd att den kallas talgoxe. Här har vi den största mesa av all i hela världen och därtill praktfullt färgrann. Jag tycker den boirde stoltsera med namnet KUNGSMES, det är detn värd! Talgoxe....förnedrande :-)


Det är lätt att se skillnad på honor och hannar! På honorna smalran det svarta på bröstet, medans på hannarna är det brett och breder ofta ut sig på nedre buken. Fågeln på bilden är en hona.

BLÅMES

Parus caeruleus

Den lille himmelsblå


Blåmesen är mångas favorit. En tuffing runt fågelbordet och en tuffing när man skall ringmärka den. Både blåmes och svartmes har en ofattbar förmåga att när man håller den i handen, hittar den genast nagelbanden och biter envist. Det är nog bara rättvist när man varit grym och fångat den i nät.

Blåmesen är en talrik och vida spridd fågel som globalt sett ökar i antal. I Europa tros det häcka mellan 30 och 50 miljoner par. Även i Sverige anses beståndet vara livskraftigt och det finns inga tecken på betydande populationsförändring. 2018 uppskattades det svenska beståndet till 774000 par.


TALLTITA

Parus montanus

Den lille i bergen


Talltitan är vitt spridd och vanlig i tempererade och subarktiska delar av Europa och norra Asien. Den är mer specialiserad på barrträd än entitan, vilket förklarar att den häckar mycket längre norrut. Den är vanligen stannfågel.Talltitan delas upp i 14 underarter!


Talltitan är mycket lik sin nära släkting entitan, men skiljs från den i fält då talltitans hjässa är matt svartbrun i stället för glänsande blåsvart och att den svarta hakfläcken ofta är större och vidgar sig nedåt. Huvudformen skiljer sig också genom att talltitan ofta har en kraftigare nacke, som brukar beskrivas som en "tjurnacke". Vidare sträcker sig det vita på kinden hos talltitan ända upp till nacken där entitan istället är brunsolkig och talltitans armpennor har en ljus kant vilket skapar en ljus vingspegel på ovansidan av den hopfällda vingen. Talltitans fjädrar på hjässan är också längre än hos entitan, men detta går inte att avgöra i fält.


ENTITA

Parus palustris

Den lille som tillhör kärret



Entita är en fågel i familjen mesar som förekommer dels i Europa, dels i östra Asien.

Entitan är en liten mes, cirka 12cm lång och med en vikt på 12gram, med svart hjässa och haklapp, ljus kind, brun ovansida och gråbrun vingovansida och stjärt. Den delas in i upp till elva underarter som i sin tur delas in i tre huvudgrupper. Entitan är till utseendet mycket lik närbesläktade talltitan och kan vara svår att särskilja. Historiskt har de ibland behandlats som samma art.

Man skiljer en- och talltita enkelt lätet, ett kort, explosivt dubbelslag "pitjä" eller "pitchii" med betoning på andra stavelsen/tonen hos entitan, medans talltitan istället har ett nasalt "zizi tää tää tää" med betoning på de tre sista stavelserna.


Den förekommer trots sitt namn i många olika typer av habitat, även i torr skogsmark. Den är allätare när det gäller föda, och lever bland annat av larver, spindlar och frön. Den häckar i trädhålor, gärna redan existerande hål som den förstorar, och lägger i snitt sju till tio ägg


SVARTMES

Parus ater

Den lille svarte


Jag bad ChatGPT skriva en poetisk text om svartmes....

Svartmesen, fjädermönstrad akrobat i skogens scen. En dans av kontraster, svart mössa på vit krans, ögon som fångar dagen. Små fotspår av lätta krusiduller på barkens scen, där den livfullt klättrar bland löv och grenar. Ett poetiskt ljudlandskap, dess kvitter en melodi av vintersol och vårens ankomst. I konstens palett av skog och himmel, målas svartmesens vingar i flyktens poesi. Naturens penseldrag, en svart och vit sonett, där svartmesen blir en flyktig, fjäderlät not i den eviga symfonin av skogens öde.


OK. Här lite mer fakta:

Svartmesen är Sveriges minsta mes, med en längd på endast elva centimeter och en vikt på åtta till tio gram. Den har svart huvud med en tydlig vit fläck i nacken, beigevit undersida och kort stjärt. Näbben är svart. Ryggen är blåaktigt svart och vingen har två vita band. Könen är lika. Locklätet är ett tuii eller sii. Sången liknar talgoxens men är snabbare.


Bilden är äkta, den är inte photoshoppad. Kikaren ställdes vid fågelmatnignen och jag fick bilder på flera arter som sitter på den. Jag borde kanske sälja bilden till Zeiss :-)



TOFSMES

Parus cristatus

Den lille tofsförsedde


Tofsmesen, en förtrollande artist i skogens teater. Med sin distinkta tofs och färggranna fjäderdräkt stjäl den uppmärksamheten och lämnar ett intryck av lekfullhet och charm. Denna lilla akrobat klättrar smidigt bland grenar, förför oss med sitt melodiska kvitter och lämnar en poetisk ton i naturens symfoni. Tofsmesen, en pärla bland fåglar, vars närvaro lyfter själen och påminner oss om skogens magi och skönhet.


(ChatGPT 2023)


KOLBOLTMES

Cyanistes teneriffae


Koboltmesen förekommer i Nordafrika österut till Libyen samt på Kanarieöarna. Den är närbesläktad med blåmesen och behandlades länge som en del av denna, men urskiljs numera vanligen som egen art.

Tidigare behandlades koboltmesen som en underart till blåmes (Cyanistes caeruleus). 2003 meddelade Sveriges ornitologiska förening (numera BirdLife Sverige) att populationerna av blåmes som häckar på Kanarieöarna och i nordvästra Afrika skulle brytas ut ur blåmeskomplexet och kategoriseras som en egen art på grund av skillnader i morfologi, läte och genetiska data som visar att den europeiska blåmesen faktiskt står närmare azurmesen än de afrikanska populationerna.


STJÄRTMES

Aegitalos caudatus

Caudatus från latines cauda som betyder stjärt


En av de charimigaste fåglarna i vår fauna, alla kategorier. Lite av en flörtkula med lång stjärt. Oftast uppmärksammar man den lilla gruppen stjärtmesar på lätet och sedna kan man ofta på nära håll följa dem när de söker i genverket. Stjärtmesen bygger ett helt fantastiskt bo, kanske ett av fågelvärldens snyggaste! Det är konstrikt utformat av lav, spindelväv, mossa mm som placeras i en grenklyka och är mycket svårt att få syn på. 


Här är en lämk till ett YouTube klipp som visar fågelns fantakstiska bo.


MANDARINMES

Pardaliparus venustulus


En liten mes, endemisk för Kina.


ÖSTLIG GRÅMES

Baeolophus bicolor


Östlig gråmes är en tätting i familjen mesar som förekommer i östra Nordamerika.


Östlig gråmes är vanlig och vida spridd i uppvuxen lövskog. Den ses i par eller smågrupper på jakt efter insekter och frön. Fågeln häckar från slutet av mars till mitten av juni, ibland med två kullar. Den bildar par för livet och är monogama, men ytterligare fåglar har noterats bistå med matningen.


AMERIKANSK TALLTITA

Poecile atricapillus


Amerikansk talltita är en nordamerikansk fågel i familjen mesar. Den förekommer i olika typer av skogsområden i norra och västra delar av USA samt i stora delar av Kanada. Arten behandlades tidigare som en del av talltitan, därav namnet, men är en del av en grupp bestående av övriga amerikanska titor samt lappmesen. Den hybridiserar ofta med den sydligare karolinatitan där utbredningsområdena överlappar. Amerikansk talltita är en vanlig fågel och beståndet anses vara livskraftigt.


SKÄGGMES

Panurus biarmicus

Namnet syftar på den långa stjärten och ansiktet med "skägg"

Skäggmesen sågs första gången i Sverige, i Skåne, i början av -60 talet. Den första häckningen var 1966 och 1970 etablerade sig fåglarna i Tåkern. Efter bara något år uppgick beståndet i Tåkern till ca 20.000 individer!


Skäggmesen kan få tre kullar per säsong och då kan beståndet sexdubblas. Om vintrarna blir hårda har de svårt att klara sig och bestående decimeras kraftigt. Det finns tom rykten att skäggmesar födda på våren, kan häcka på hösten. Jag vet inte om det är sant. En sak som dock är helt sanningsenligt är att skäggmes-paret uppvisar stor tillgivenhet för varandra. Det finns exempel på att då en skäggmes fångas vid ringmärkning och läggs i en påse för att tas hem till ringmärkarboden, flyger den andra hälften bredvid i vassen och lockar. Fågeln i påsen lockar då ivrigt tillbaka


PUNGMES

Remiz pendulinus

Pundulinus syftar på det hängande (pendlande) boet.

Pungmesen observerades i Sverige första gången 1965 vid Krankesjön i Skåne och häckade från 1971 i landskapet.[Dess antal och utbredning ökade starkt under 1980-talet, men minskade igen under 1990-talet. Idag förekommer den mycket lokalt i Götaland och Svealand, vidare norrut till en linje från södra Värmland via Närke och Västmanland till Uppland. Bon har även påträffats i Gästrikland 2006, Norrbotten2004.


Fågeln på bilderna är fotograferad vid Dishua Lake, söder om Shanghai i Kina. Dessa är numerad klassade som en egen art - Kinesisk pungmes.