Om du har sinnena med dig under vårnätterna kan du höra dem, sjöorrarna. Till och med mitt inne storstaden, när dagens ljudmatta lagt sig kan man högt upp mot natthimlen skönja deras ljusa visslingar. Sjöorren är lite av en doldis, trots att det egentligen är en ganska vanlig fågel. De häckar i norrländska fjällsjöar och övervintrar till havs i Nordsjön och Östersjön.

Under vår- och höstflytten ser man ofta stora flockar med mörka fåglar, som i band sträcker längs den Svenska kusten. Det är först om man får flockarna riktigt nära som man kan se hannarnas gula näbbteckning och honornas ljusa kinder. I många fågelböcker står att sjöorrens vingar är helt mörka, tills skillnad från svärtans. Men fåglarna har faktiskt ljusa vingundersidor som döljs på en liggande fågel.

Svärtan är en mörk andfågel med utbredning i Skandinavien och västra Ryssland.

Från att ha varit mycket allmän i skärgårdarna på svenska ostkusten gick den tillbaka under 1950- och 1960-talen, och denna trend har fortsatt. I Stockholms och Östergötlands skärgård har den minskat med hela 70–90 %. Utefter Norrlandskusten verkar den inte minska lika kraftigt och från Norra Kvarken rapporteras ökande bestånd. Totalt tyder inventeringar längs ostkusten på en beståndsminskning med 50–60 % de senaste 10–25 åren. Svärtan kräver klart vatten för näringssök och missgynnas därför av Östersjöns eutrofiering. Även ökad dödlighet hos ungar på grund av båtturism, predation från mink, oljeutsläpp och eventuell tiaminbrist kan också ligga bakom. Det svenska beståndet uppskattas idag till mellan 12 200 och 16 200 häckande individer. Svärtan är sedan 2020 uppförd på ArtDatabankens rödlista, som sårbar.

(källa Wikipedia)