BLÅ KÄRRHÖK

I motsats till den bruna kärrhöken är blå kärrhök huvudsakligen en nordlig fågel i Sverige, främst i Norr- och Västerbotten samt Lappland, tidvis även i Ångermanland, Jämtland och Medelpad. I södra och mellersta Sverige häckade den förut regelbundet i vassjöar och på mossar, men i början av 1960-talet slogs den ut. Under 1970-talet återkom den och häckade ett antal år på Öland, men försvann sedan igen. Den senaste fasta förekomsten i södra Sverige fanns i Hornborgasjön i Västergötland, fram till mitten av 1990-talet. Här i söder har vi förmånen att få se de blå kärrhökarna under vår- och höstflytten. Vissa år (som nu i vinter - 2020/2021) kan de övervintra i våra sydligaste landskap.

Blå kärrhök har en typisk kärrhöksprofil med långa, ganska smala vingar och ganska lång stjärt. Likt andra arter i släktet håller den vingarna i en V-ställning när den glidflyger nära marken. Hanen är ljust blågrå på ovansidan, ljusare på undersidan och har svarta vingspetsar. Honan och ungfågeln är brungrå, har en vit, ostreckad övergump och en ljusare brunstreckad undersida.

Arten är mycket lik stäpphök och ängshök, men har bredare vingar samt kortare och fylligare hand med fem utskickande handpennor på vingspetsen istället för fyra. Hanen har skarpt avsatt blågrått bröst och mörk bakkant på vingen.

Amerikansk kärrhök
Den amerikanska kärrhöken var tidigare behandlad som underart till blå kärrhök. Den är mycket lik ”vår" blå kärrhök.

Hanen är blågrå på huvud, hals och ovansida samt vit under, men olikt blå kärrhök är den kastanjefärgat streckad, bandad och fläckad på bröst, buk och flanker. Vidare övergår vingovansidans blågrå färg mjukt över i de svarta vingspetsarna, jämfört med blå kärrhökens mer distinkt avgränsade.

men har kastanjefärgat streckad, bandad och fläckad bröst, buk och flanker. Vidare övergår vingovansidans blågrå färg mjukt över i de svarta vingspetsarna, jämfört med blå kärrhökens mer distinkt avgränsade. Honan är mycket lik blå kärrhök-honan men är något mörkare under. Ungfågeln skiljer sig dock kraftigt genom att vara mycket mer rödbrun och mindre streckad än motsvarande dräkt hos blå kärrhöken.

(källa Wikipedia)