BRUN KÄRRHÖK

Dom dansar fram över fälten och över vassarna, kärrhökarna. Om ni läst om pilgrimsfalken här på min hemsida och tävlingarna i olika grenar inom hastighetsflygning, så är nog kärrhöken snarare en av de fåglar som flyger allra långsammast när så behövs. De formligen hänger i luften och patrullerar åkerkanten i mycket, mycket sakta gemak. Den här egenskapen fick brittiska flygplanstillverkaren Hawker Siddeley att namnge sitt s.k VTOL- (Vertical Take Off and Landing) plan till just Harrier, som är det engelska namnet på kärrhök. Ett VTOL plan behöver ingen landningsbana utan kan lyfta rakt upp, som en helikopter, för att sedan ha egenskaper som ett stridsflygplan.

Hjälstaviken! I föräldrarnas bokhylllan hemma i barndomshemmet stod boken ”Fågellokaler i Sverige” av Lars Svensson och Svenska Naturskyddsföreningen. Jag hade läst om alla exotiska lokaler och den som lockade mest var Hjälstaviken. Varför? Jo den låg ju bara 4 mil hemifrån. Jag hade tjatat om få åka dit, men då jag samtidigt sa att det skulle vara på våren och att vi absolut måste vara där i gryningen, blev resan inte riktigt prioriterad.

Men så till slut drabbades nog mamma och pappa av lite vårkänslor en dag, och det bestämdes att packa matsäck göra den efterlängtade resan till strax öster om Enköping. Mitt mål vara bara en sak, att få se den BRUNA KÄRRHÖKEN! Vilket namn, och vilken fågel. Väl framme var det för en lite kille mest vass och svårt att se någonting överhuvudtaget. En klar besvikelse. Vi vandrade, fikade och nog såg jag sävsparv och hörde rördrom, men inga kärrhökar. Jag trodde nog att det skulle finnas typ en stor koloni och omöjlig att missa. Men när vi satt oss i bilen och rullade ut på Gamla Enköpingsvägen kom den. En hanne med kritvit vingundersida och magiskt svarta vingspetsar gled på mycket nära håll jämte bilen. Jag ropade triumferande till föräldrar och lillasyster, men dom hade fått nog av allt vad fåglar och i synnerhet kärrhökar hette, så observationen blev bara min och har aldrig lämnat mig.