DUVHÖK

Det finns få fåglar i vår fauna som är mer kraftfulla än duvhöken. När man kommer den nära, eller har glädjen att se den jaga, utstrålar den en urkraft som harmonierar väl med den nordliga urskog den gärna häckar i. Även om duvhöken finns i hela Sverige, förutom på kalfjället, är det inte ofta man ser den. Många andra rovfåglar ses ofta öppet cirkla i luften, sitta på staketstolpar eller fullt synlig i träden, men inte duvhöken. Den lever en betydligt mer tillbakadragen tillvaro, ofta med skogen som sitt främsta jaktområde. När man ser duvhöken går det ofta fort, och man får träna upp sina sinnen lite för att kunna skilja den från den betydligt mindre och klenare sparvhöken. Duvhöken livnär sig på fåglar och däggdjur såsom harar och ekorrar. Dess flygteknik i tät vegetation är en av djurvärldens riktigt stora under! Nästan oavsett hinder ser den inte ut att behöva sakta in, utan fågeln anpassar sina vinglag och orienterar sin kropp perfekt för att ta sig fram även i mycket trånga passager. Jag skulle rekommendera att titta någon av de filmer som finns på YouTube. 

Fotomodellerna i dessa filmer fåglar som används för falkenering, vilket är olagligt i Norden, men fullt tillåtet i princip i alla andra länder.

Duvhöken har det tufft. Den gör ju inget annat än att jaga de bytesdjur som finns i dess närhet, eller rättare sagt, den väljer plats att häcka på där det finns gott om bytesdjur. Pga av det kommer den i konflikt med människan. Historiskt har hökarna, tillsammans med räven varit ett stort hot mot tamhönsen på gårdarna och i flera länder, och även i folkmun i Sverige, har den namn typ Hönshök. I de områden där man planterar ut exempelvis fasan för jakt är det i princip uppdukat för hökarna. Fasanen är ingen europé ursprungligen, utan asiat. Den implanterades för jakt i England på 1600-talet, och har sedan spridit sig via utsättning av fåglar för jakt eller naturligt. Fasanerna finns idag i princip i hela Europa. Fasanerna här hemma kan te sig lite mindre intelligenta. De är stora, färgglada och dåliga flygare. Ändå promenerar de ofta helt öppet och utgör ett mycket lätt byte för exempelvis hökarna. I sin ursprungliga utbredning lever de betydligt mer undanskymda i vegetationen…undrar varför det blivit så?

När höken ger sig på fasaner som planterats ut för jakt, blir den per automatik oönskad och förföljd. Arten är i Sverige numera fredad, men tillstånd till skyddsjakt i syfte att skydda fåglar som är utplacerade för jakt kan ges, men får endast avse fångst av duvhök för förflyttning till en annan plats för att åter släppas fri. Nu ger jag inte mycket för detta. Av någon anledning är duvhökar de överläget vanligaste uppstoppade fåglarna i svenska hem….så det där med ”förflyttning till annan ort för att släppas fri” tror jag helt enkelt inte sker i någon större utsträckning. I mina ögon är det helt galet. Här tar vi in en asiatisk art och släpper ut den i naturen för att skjutas. När sedan duvhöken, en av våra mest magnifika inhemska fåglar, jagar den, fångas höken in och ”flyttas”! Logiskt eller?