FISKGJUSE

FISKGJUSE

Pandion haliaetus - Pandion var namnet på en kung i Athen och haliaetus är grekiska för havsörn.

Sörmlands landskapsfågel

Fiskgjusen är den tredje största rovfågeln i Sverige om man räknar med vingspannet, som kan mäta upp emot 170 cm. När man ser en gjuse på håll får man dock inte intrycket av en så pass stor fågel. De smala vingarna, den relativt smäckra kroppen, flygsättet och miljön den uppträder i kan snarare föra tankarna till en trut. Fiskgjusarna är riktiga världsmedborgare. De häckar i princip över hela globen, med undantag för Nya Zeeland och Grönland. Våra fiskgjusar är flyttfåglar och övervintrar i Afrika, medans fiskgjusar som häckar i sydliga länder till stor del är stannfåglar.


Fiskgjusen var en stor bidragande orsak till att jag överhuvudtaget blev intresserad av våra bevingade vänner. Den är Sörmlands landskapsdjur, och i barndomens mälarvikar kunde man se dem fiska. De anlände ofta precis när isarna lossade i mars och ungfåglarna var kvar i sjön till sent in i  september. Jag lärde mig var bona fanns i närheten av hemstaden, och ofta tog jag cykeln och kikaren direkt efter skolan för att sitta i timmar och se när de stora fåglarna kom med nyfångad fisk till boet.


När ungarna lämnar boet stannar båda föräldrarna kvar i området tills dess att ungarna kan fiska själva. Då lämnar honan. Efter några veckor ger sig även ungarna iväg. Hannen däremot stannar ofta kvar och fortsätter att leverera fisk upp till boet, trots att det sedan länge är tomt. Ett märkligt beteende, men väl dokumenterat utan att någon har kunnat förklara varför. Troligtvis är driften att fånga mat till ungarna så stark att fågeln inte inser att det inte längre är nödvändigt?


Och så var det sägnen om den s.k ”krongäddan” !!
Historien går att när en fiskgjuse satt klorna i en riktigt, riktigt stor gammelgädda kan den ibland förlora kampen och dras ner i vattnet och drunkna. Gjusens klor sitter fast i ryggen på fisken och efter en tid återstår bara ett med alger och sjögräs täckt skelett av fågeln som en ”krona” på fiskens rygg. I stilla sommarnätter kan man sedan få se detta buskliknande ekipage simma runt i de grunda vikarna. Krongäddor finns att läsa om på många ställen i litteraturen, men något bildbevis har jag aldrig sett. Om man dock bevittnat hur en gjuse kan få kämpa för att få upp de riktigt stora fiskarna håller jag inte historien allt för osannolik.


Det finns något tryggt att få se fiskgjusar när man är utomlands. Ofta skiljer miljön man befinner sig i avsevärt mot där hemma. Gjusen anpassar sig lätt, bara det finns god tillgång på fisk och högt belägna boplatser. Jag har sett dem fiska i smutsiga floder i Indien, längs havsstränder i Kalifornien och på avlägsna öar i Atlanten. Utanför Orlando i Florida löper en milslång motorväg parallellt med ett träsk (inte direkt ovanligt i Florida). Där är hundratals stora kraftledningstolpar längs vägen och på precis varje stolpe ett fiskgjusebo. Så om ni reser, håll utkik så kanske ni får se en välbekant siluett mot den exotiska himlen.

  

_DSC0291-Redigera-Redigera
_DSC0225-Redigera
_DSC0540
_DSC3708
_DSC0169
_DSC0294