ORMVRÅK

Ormvråken är jämte sparvhöken Sveriges vanligaste rovfågel. Namnet ormvråk härstammar från en gammal missuppfattning, dvs att vråkarna gärna jagar och livnär sig på orm. Idag vet vi att så inte är fallet. Ormvråkarna är allätare och skulle man välja något namn förknippat med dess föda borde det nog vara ”sorkvråk”. På både norska och danska heter fågeln motsvarande musvråk. Familjen buteo består av 29 arter, spridda både i nya och gamla världen och i Sverige har vi två av dessa häckande. Orm- och fjällvråk. Ett antal arter häckar i Nordamerika och där kallas de ”hawks”, vilket är namnet på hökar i England. Exempelvis heter rödstjärtad vråk, ”red-tailed hawk”. Här är det nog bristande ornitologioska kunskaper hos europeiska invandrare som är upphovet till missförståndet. Jag kan tänka mig att när nybyggarna kom till Amerika  och fick se en rovfågel gav de den inte namnet ”buzzard” som ormvråk heter i England, utan man sa ”hawk” och på den vägen är det. Vråkar i väster kallas ”hawks” och i öster heter de ”buzzards”.

Ormvråken är inte bara vanlig, det är nog även den klart lättaste rovfågeln att få syn på, oavsett om den sitter eller flyger. De placerar sig ofta på staketstolpar längs våra vägar, med huvudet nedåtböjt och blicken spanandes efter sork i väggrenen. När det är bra väder ser man ofta vråkarna skruva högt i skyn och inte allt för sällan hör man dess jamande läte.