RÖD GLADA

Röd glada är en i stort sätt Europeisk fågel. Den svenska stammen var relativt stark fram till 1950-talet, då miljögifter drabbade gladorna på samma sätt som många andra djur högt upp i näringskedjan. I äldre dar var gladorna relativt vanliga ända upp till Mälardalen och de häckade gärna i närhet till hägerkolonier eller fiskgjusbon. Det finns flera exempel på glador och fiskgjusar som hade bon i samma tall. I dag uppgår populationen till minst 2500 par i landet och trots att gladan klassas som ”Nära hotad” internationellt ökar den snarare än minskar i Sverige. Gladan är numera en typisk siluett i det Skånska landskapet där fåglarna ofta ”hänger” och spanar över träddungar och fält, ständigt och arttypiskt vridandes på den kluvna stjärten. Här på västkusten sågs sällan glador norr om Hallandsåsen, men idag stöter man på dem frekvent från Kungsbacka och söderut. Det har även häckat röd glada i Bohuslän vid ett par tillfällen.

En nära släkting till den röda gladan är brun glada. Den har ett mycket stort geografiskt utbredningsområde och häckar både i Europa, Afrika, Asien och Australien. Den bruna gladan anses vara världens talrikaste rovfågel. Under 2000-talet har den även etablerat sig i Sverige och häckar numera sparsamt i Norrbotten, Västergötland och Skåne.