SILVERTÄRNA

Silvertärnan häckar cirkumpolärt på norra halvklotet. I Sverige hittar man dem i princip längs hela kusten och i de större insjöarna samt vid mindre vatten i Norrlands inland. Den är troligtvis inte mer ovanlig än fisktärnan men då silvertärnorna häckar i större kolonier och på färre mer otillgängliga plaster är den inte lika ofta sedd. Stannar man upp och studerar tärnorna en stund lär man sig snabbt att älska dess dansande graciösa sätt att bemästra luften. En silvertärna som en solig dag flyger över ens huvud framstår med i princip vita, transparenta vingar. Det är snudd på omöjligt att inte förföras. Inte lika älskvärda är fåglarna om man kommer nära dem, eller deras ungar, under häckningstid. Tärnorna störtdyker mot en och man får lätt en sylvass näbb i huvudet.

Silvertärnan är en flyttfågel och har sina vinterkvarter kring Antarktis. Japp du läste rätt – Antarktis! Det innebär att silvertärnan i många fall flyttar 40.000 km varje år. Det motsvarar ett varv runt jorden varje år. Då silvertärnor kan bli över 30 år gamla kan således en silvertärna under sin livstid flytta över 1,1 miljoner kilometer. Det har konstaterats att vissa individer har ett anmärkningsvärt flyttbeteende. Så här kan ett år i silvertärnans liv se ut:

Under norra halvklotets sommar häckar tärnan låt säga på Svalbard. När sommaren går mot sitt slut påbörjas flytten söderut. Tärnan sträcker över havet mot den Norska kusten och följer den mot Sverige och lämnar Skandinavien vid Falsterbo. Färden går vidare längs den västeuropeiska kusten, via Gibraltar och slutligen tar den sista långa etappen från Kapstaden över mot Antarktis vid. Här tillbringar sedan fåglarna den lokala sommaren och man ser till och med tärnor runda själva sydpolen.
När det i februari börjar bli dags att återigen vända norrut verkar vissa tärnor tycka att det är lite trist att ta samma väg tillbaka. I stället sträcker flockar upp mot Falklandsöarna och vidare norrut längs Sydamerikas östra kust. Någonstans i norra USA tar flockarna sikte på Brittiska öarna och anländer till Norden igen och följer den Norska kusten upp för att till slut åter vara tillbaka på Svalbard. Det är faktiskt lite svindlande att bara tänka på denna bedrift! Man kan undra vad som får fåglarna att genomföra detta varje år. Som alla arter har silvertärnorna optimerat sin årscykel för att på säkraste sätt få ut sin avkomma för artens fortlevnad. Att det i silvertärnans fall rör sig om fisktillgång är nog klart, men trots det lite svårt att förstå. Som bonus på detta flyttbeteende är silvertärnan den organism på jorden som får flest soltimmar per år.