Välkommen till min fågelvärld
www.joakimed.se
VINGSLAG
KOLTRAST
Turdus merula
Turdus är ett gammalt latinskt ord för trast (eller möjligtvis s.k kramsfågel). Merula kan betyda "den lille ensamma".
Koltrasten förekommer allmänt i hela södra och mellersta Sverige ända upp till norra Värmland och uppför Norrlandskusten. Individtätheten avtar ju längre norrut i Sverige man kommer. Man räknar med att den svenska populationen består av cirka 1,8 miljoner par. Merparten av de svenska koltrastarna flyttar i slutet av september till början av november till Västeuropa, och återkommer i mars till april. I södra och mellersta Sverige övervintrar en del av populationen, särskilt de som lever nära bebyggelse. I Sverige var tidigare koltrasten en skygg skogsfågel med en utbredning endast i södra Sverige. I början av 1900-talet började den sprida sig norrut och blev allt vanligare i parker och trädgårdar i städer och i närheten av människor, vilket har resulterat i att den är en av de mest välkända fåglarna i Sverige.
MANDARINTRAST
Turdus mandarinus
Mandarintrast är en stor (28-29 cm), helmörk trast. Den sotsvarta dräkten i kombinationen med den gula näbben är den mycket lik den europeiska och västasiatiska koltrasten som den tidigare ansågs vara en del av. Den har dock djupare näbb, hanen är något blekare och honan något mörkare med mycket bredare streck på strupen. Även sången skiljer sig, med mycket fler toner i varje fras och avsaknad av det högfrekventa slutet
BJÖRKTRAST
Turdus pillaris
Pillaris - osäker härkomst. Kan ha med hår att göra och referera till de snaror som användes vid fångst.
Björktrasten häckar i stort antal över hela landet. Grovt taget kan man säga att de björktrastar som häckar norr om Mora flyttar söderut om vintern.
På många håll har björktrasten förknippats med vinter. Att den kallats snowbird i England är inte så underligt då den i stora delar av Storbritannien bara förekommer vintertid. Men även i Sverige finns denna koppling i exempelvis det äldre namnet snöskata och det västmanländska ordstävet "När snöskatan kommer till gårds, blir det snart snö".
Björktrasten var en av de mer populära kramsfåglarna i Europa, det vill säga fågel som fångades som föda. De jagades främst med snara, limsticka.
RÖDVINGETRAST
Turdus iliacus
Iliacus hänvisar till de snaror som användes vid fångst av fåglarna.
Rödvingetrasten häckar främst i barrskog och björkskog på tundra i norra Europa och Asien, men förekommer även regelbundet som häckfågel i de flesta typer av skogsmiljöer. I fjällen häckar arten allmänt i fjällbjörkskogen, där den ofta är karaktärsart. Den är till största delen flyttfågel och mestparten av världspopulationen flyttar söderut på vintern.
Tidigare hade rödvingetrasten en mer nordlig utbredning i Sverige (mest i Norrland och på Gotland), men vid 1800-talets mitt etablerade den sig söderut i landet. Under 1900-talets början gick artens sydgräns genom Värmland, centrala Dalarna och Hälsingland. I delar av södra Sverige saknas den dock idag. Den är den minsta fågeln i familjen trastar som häckar i Sverige.
DUBBELTRAST
Turdus viscivorus
Turdus betyder trast och vicivorus betyder ungefär "äta mistel"
Dubbeltrasten är den största trastfågeln i Sverige. Den häckar i nästan hela Sverige utom i fjälltrakterna och i de nordligaste delarna. I Sverige är den en flyttfågel och en sommargäst mellan april och oktober och den har sina vinterkvarter i södra Europa.
Ett litet mängd dubbeltrastar brukar dock övervintra i Sverige och då där det finns gott om mistelbär. Under min uppväxt åkte vi alltid ut till den stora allén vid Hässelbyholms slott för att titta på dubbeltrastarna.
GULDTRAST
Zoothera aurea / dauma
Det råder en viss oenighet i forskarvärlden huruvida guldtrast och tigertrast (aurea / dauma) är olika arter eller ej. När jag såg och fotade denna fågel var de samma art och kallades guldtrast.
Guldtrasten är en flyttfågel som främst häckar på tajgan i norr, från Sibirien till Manchuriet, Japan och Korea. Den övervintrar i södra Kina, Indokina och i Taiwan.
Jag såg min första guldtrast långfredagen 2003 vid Ottenby på Öland. Det tog 15 år till nästa observation, den gången i en park i Shanghai, där en del guldtrastar övervintrar.
SVARTVIT TRAST ( JAPANSK TRAST)
Turdus cardis
Japansk trast är en rätt liten (21-22 cm) trast. Hanen är svartaktig på huvud, bröst och ovansida, medan undersidan är svartfläckat vit. Ben och näbb är gula. Honan liknar svartbröstad trast men har svartaktiga fläckar på flankerna.
Svartvit trast häckar i centrala Kina och Japan (Hokkaido söderut till Kyushu). Den flyttar vintertid till sydöstra Kina, Hainan och norra Indokina. Under flyttningen passerar den regelbundet Taiwan och har tillfälligt setts i Thailand.
BRUNTRAST
Turdus eunomus
Bruntrastn är en asiatisk fågel. Den häckar i norra Sibirien. Vintertid flyttar den till östra och södra Kina, Korea och Japan. Den har sällsynt och tillfälligt påträffats i Europa, bland annat i Sverige och Finland. Tidigare behandlades bruntrasten och rödtrasten (Turdus naumanni) som samma art.
Bruntrasten är en mycket sällsynt gäst i Europa, dock vanligare än rödtrasten. I Sverige påträffades den första gången i november 2011 i Låssa, Uppland. Därefter har den setts vid ytterligare tre tillfällen: två i januari 2012 med en hane i Bergkvara, Småland och en hona i området Ytterbo-Järpsäter-Överbosjön i Södermanland samt ett fynd på Gotland i Augstens, Vamlingbo i juni 2020. Utöver de svenska fynden har arten setts i Norge, Finland, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Polen, Österrike, Frankrike och Italien.
RÖDTRAST
Turdus naumanni
Rödtrasten är en asiatisk tätting i familjen trastar. Den häckar i södra Sibirien. Vintertid flyttar den söderut till Kina. Tidigare behandlades rödtrasten och bruntrasten (T. eunomus) som en och samma art.
Rödtrasten är en mycket sällsynt gäst i Europa, med ett 40-tal fynd, med bland annat fem fynd i Norge och fyra fynd i Finland. 11 november 2018 gjordes det första fyndet i Sverige, i Patamalm utanför Mönsterås.[
VANDRINGSTRAST
Turdus migratorius
Vandringstrasten är en av Nordamerikas mest bekanta fåglar. Den häckar i nästan vilka öppna skogsmiljöer som helst, från tall-, gran- och lövskogar till parker och trädgårdar i stadsnära områden. Den ses ofta på gräsmattor och fält när den orädd födosöker efter daggmaskar, och hoppar då jämfota eller går några steg, stelnar och spanar uppmärksamt. Vintertid ses den ofta i stora flockar med hundratals eller tusentals individer. Födan består då mestadels av bär.
I USA heter fågeln American robin, eller kort och gott robin! Det är lite lustigt då den Europeiska fågeln med namnet robin är rödhaken, dvs en helt annan art. Det beror nog på att då Europeer invandrade till Amerika så såg dom fåglarna med rött bröst som håll till runt deras gårdar. Hemma i Europa kallades fåglar med rött bröst robin, och så fick det bli även i det nya hemlandet.
GRÅRYGGIG TRAST
Turdus hortulorum
Gråryggig trast häckar i östra Sibirien, Manchuriet och Nordkorea.[Vintertid flyttar den till sydöstra Kina samt norra Vietnam.
Tidigare kategoriserades gråryggig trast som underart till svartbröstad trast (Turdus dissimilis) men urskiljs numera allmänt som egen art. Den är nära släkt med svartbröstad trast, men allra närmast svartvit trast (T. cardis) och även nära gråtrast (T. unicolor). Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
AMURTRAST
Turdus pallidus
Amurtrasten häckar i sydöstra Ryssland, nordöstra Kina, Korea samt tidigare även i Japan på sydvästra Honshu. Vintertid flyttar den till södra Kina, Sydkorea, centrala och södra Japan samt Taiwan. Tillfälligt har den påträffats i Tyskland, men det anses vara osäkert om den nått landet på naturlig väg.
BLÅTRAST
Monticola solitarus
Blåtrasten häckar i södra Europa och nordvästra Afrika, och från Centralasien österut till norra Kina, Japan och Malaysia samt på Malackahalvön och Sumatra och påträffas sällsynt i norra Europa varav några fynd har gjorts i Sverige.
Blåtrasten brukar delas in i fem underarter. På bilderna ovan ses en solitarus (fotad på Mallorca) och en philippenensis (fotas vintertid utanför Shanghai)
Blåtrast har observerats vid fyra tillfällen i Sverige, varav de första tre på Gotland. Första gången skedde 21-25 april 1981 då det befann sig en hane vid Hoburgen, andra gången observerades en hane på Gotska Sandön den 7 juni 2007, tredje gången en hona på Lilla Karlsö den 13 maj 2008 och fjärde gången en hane på Hallands Väderö 31 maj 2014.
STARE
Sturnus vulgaris
Sturnus - okänt urspring. Vulgaris betyder "vanlig"
I Europa har staren en heltäckande utbredning. Den saknas endast i det inre av stora slutna skogsområden, i fullständigt utrymda jordbrukslandskap samt i höjdlägen från ungefär 1500 meter och uppåt. Staren förekommer även i städer och i större städer kan den ses även i de mest centrala delarna. Den högsta tätheten uppnås i områden med hålrika trädgrupper och angränsande ängsmark för födosök.
ROSENSTARE
Pastor roseus
Rosenstare är en flyttfågel som häckar från östra Europa till Sydasien, framförallt i ett område som sträcker sig från Svarta havet till Tien Shan. Den övervintrar framförallt i Indien och tropiska Asien. Väster om Svarta havet är den sporadisk men den häckar, om än inte varje år, i exempelvis Bulgarien.
Rosenstaren uppträder också vissa år invasionsartat utanför sitt vanliga utbredningsområde. Exempelvis häckade över 6000 par i Italien 1875 och i Ungern 1994–1995 häckade 1700 par samtidigt med 1200 icke-häckande individer. I Sverige är rosenstaren en sällsynt men regelbunden gäst.
SIDENSTARE
Spodiopsar sericeus
Sidenstaren är en medelstor (21-24 cm) stare med något förlänga fjädrar på panna, hjässa och nacke. Hanen är gråaktig med vitt huvud och mörkspetsad röd näbb. Vingarna är svarta med en vit fläck och ben och fötter gulorange. Sången beskrivs som melodiös, medan det från flockar hörs ett starlikt tjatter.
Sidenstaren är endemisk för sydöstra Kina där den påträffas från östra Sichuan och vidare österut söder om Yangtzefloden till Shanghai, söderut till Hainan och Guangdong. Vintertid förekommer den även i norra Vietnam samt på Taiwan.
SVARTHALSAD STARE
Gracupica nigricollis
Den förekommer naturligt i södra Kina och delar av Sydostasien, men har även införts och etablerat sig i Taiwan.
Arten beskrevs 1807 av svenska friherren och ornitologen Gustaf von Paykull.