BERGUV

BERGUV

Bubo bubo
Ljudhärmande namn

Dalarnas landskapsdjur

Berguven är Europas största och tyngsta uggla och fågeln kan ha en vingbredd upp emot 170 cm. Den har historiskt varit en mycket spridd art och påträffats i hela landet förutom i fjällen. De senaste 150 åren har stammen gått tillbaka dramatiskt. Skottpengar utgick till och med 1925 och under tio år vid förra sekelskiftet utbetalades det bara i Västerbottens län skottpengar för 565 uvar. Berguven fridlystes i Sverige 1950 men någon ändring i den nedåtgående trenden kunde inte ses. Det fick ornitologer i sydvästra Sverige att i slutet av 1960-talet starta det första berguvsprojektet som omfattade Göteborg, Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland och Småland väster om E4:an. Projektet var så framgångsrikt att det avvecklades 1983. Avelsparen överfördes till andra berguvsprojekt i landet. I dag pågår berguvsprojekt från Skåne till övre Norrland. I början av 2000-talet uppskattades populationen bestå av cirka 500 häckande par.


Klövberget reste sig lite hotfullt över vår lilla roddbåt som vi fiskade abborre från. Vi var i tioårsåldern och att få ro över sjön till bergsväggen var ett stort äventyr. Alldeles intill den lodräta klippväggen var ett bra ställe lägga båten och kasta ut kroken intill något nedfallet träd i strandkanten. Satt man där i skymningen kunde man med lite tur få höra uven. Fisket var i och för sig kul, men spänningen när berguven ropade sitt kraftfull ”oo-hoo” gav mig ståpäls då, och nästan än idag när jag tänker tillbaka på de kvällarna. En enda gång hände det. Vi var lite senare tillbaka över sjön än normalt och jag rodde båten och tittade således rakt upp mot berget när den kom! Uven kom över bergskanten och flög med stadig flykt över sjön och in i skogen på andra sidan. Tiden stod still och det är en av dom där händelserna som etsats sig fast och kanske formade mig till den jag är. Vem vet!

Andra tillfällen när jag kommit uvarna nära har inte varit riktigt lika glamorösa. Det har varit på soptippar och vid sädessilos där tillgången på gnagare var god.
2019 var speciellt. I slutet av augusti satt sig en berguv på en balkong på Hotel Poseidon mitt i centrala Göteborg. Under ett par dagar flög den runt i kvarteret och satt på balkonger, i träd och på vägskyltar. Fågeln verkade må bra, men det var något som inte stämde. Riktigt så här orädd skall inte ugglornas uggla vara. Fågeln fångades till sist in av Fågelcentralen och avled efter en kort tid och man misstänkte att den blivit påkörd av bil och skadats. Historien 2019 slutar inte där. I oktober dök ytterligare en uv upp, den här gången i Nordstan och kunde beskådas av shoppandes Göteborgare. Kanske kom uvarna från en centralt belägen häckning. För ca tio år sedan häckade exempelvis berguvar på taket till Nya Ullevi.