HORNUGGLA

De flesta ugglor är svåra att få se, vilket inte är så konstigt då den till stor del är nattaktiv. Hornugglan är ingen ovanlig fågel, vare sig i Sverige, övriga Europa eller för den delen i stora delar av norra halvklotet. Trots att den är relativt vanlig är det inte ofta man stöter på den, om man inte specifikt söker. Fågeln sitter still hela dagarna, då tätt intill en trädstam, sover och inväntar skymningen. Strax innan det mörknar ger den sig ut över det öppna landskapet i jakt på smågnagare. När man ser en långvingad uggla som med gungande flykt söker av marken kan det vara hornuggla, men det kan även vara den närbesläktade jordugglan. De är förvillande lika i flykten och om man inte vet vad man skall titta efter  kan det vara lite svårt att artbestämma fågeln. Hornugglan saknar vit vingbakkant och har streckade buk. Ser man en sittande hornuggla så kommer de oranga helt osannolika ögonen att avslöja vem hon är. Om man nu inte har turen att råka se en hornuggla bara så där finns det ett litet tips. I juni lämnar hornugglans ungar boet och sätter sig då på grenar i närheten och otröttsamt tigger efter mat. Lätet är mycket typiskt och hörs på långt, långt håll. Om man lär sig detta läte och försiktigt smyger sig i lätets riktning kan man sätta sig stilla och se när föräldrarna kommer med nyfångad sork till ungarna.

Nedanför vårt hus i Morup är det stora  betade strandängar. Här kan man under flytten ofta se jordugglor uppehålla sig för att proviantera inför resan till eller från häcklokalerna i norra delarna av landet. En sen kväll i slutet av juni var vi på väg upp till huset från ett uppfriskande kvällsdopp när en uggla kom ”dansandes” framför oss. Att det var hornuggla eller jorduggla rådde ingen tvivel om, men det var lite väl mörkt för att kunna vara riktigt säker. Nästa kväll gick jag ut med kikare och kamera och ställde mig diskret intill vår gärdesgård och väntade. Efter en kort stund varnade råkorna och hornugglan kom svepandes bakifrån, några decimeter över mitt huvud. Det gick så fort att jag fick bara till några suddiga foton på ugglans vingar. Fågeln var dock kvar under flera dagar, vilket gav en del nya chanser att föreviga deras jakt och lyssna till de tiggande ungarnas läte i sommarnatten.