JORDUGGLA

Jordugglan är en mycket långvingad uggla, som i mångt och mycket utseendemässigt liknar hornugglan. Åtminstone i flykten. Jordugglan har dock mörka vingspetsar, kontrast mellan streckat bröst och ostreckad buk, samt en vit vingbakkant. Kommer man nära kan man även se de gula ögonen (hornugglans ögon är oranga). Jordugglans flykt är i det närmaste övernaturlig. Den i det närmaste dansar fram i slow-motion när den i gryning eller skymning spanar av markerna efter gnagare. Ugglorna häckar i stora delar av landet, men den största populationen finns i norr huvudsakligen i myrmark och tuvmader. Har man förmånen att se ugglorna när de påbörjar sin häckning kan man få uppleva dess vingapplåder då hanen klappar ivrigt med vingarna under kroppen. Till vintern flyttar den Skandinaviska populationen till Väst- och Sydeuropa men även till Nordafrika. Vissa individer övervintrar i Syd- och Mellansverige. För ett par veckor sedan (December 2020) kom en rapport om 13 jordugglor på samma plats, strax norr om Falkenberg! Jag har aldrig hört om något liknande tidigare, men troligtvis får de mycket milda vintrarna fåglarna att stanna längre norrut än normalt.

Jag sitter ofta med kameran vid Glommens Sten för att beskåda och fotografera fågelsträcket. Stenen är i det närmaste en magnet för just jordugglor. Både vår och höst passerar ugglor över stenen på sin flytt till eller från södra Europa. Antingen kommer de sträckande över havet, eller så jagar de över området en liten stunden innan de drar vidare. Även på strandängen hemma i Morup jagar jordugglor under både vår- och höstflytten. I våras var det en uggla som höll till nedanför huset två mornar i rad. Den tredje morgonen gick jag ner och gömde mig vid stengärdesgården för att försöka fota den. Jag fick absolut bilder, men det på när ugglan flög fram och tillbaka över vårt hus. Det hade nog blivit bättre bilder om jag suttit i köket med en kopp kaffe i stället för att sitta hopkurad, kamouflerad i kylan på en sten.