I Sverige finns slagugglan från norra Västmanland till Lule lappmark. Sin tätaste förekomst har den från Uppland till Medelpad. Den har fått sitt svenska namn efter sitt aggressiva försvar mot inkräktare i reviret.
Slagugglan häckar normalt i grova höga stubbar eller sällsynt i övergivna rovfågelbon men idag oftast i specialgjorda holkar. Slagugglan, som ibland brukar beskrivas som en fågel med en bedrägligt mild uppsyn, är mycket aggressiv när dess ungar lämnar boet och kan attackera närgångna människor. Det är honan som försvarar reviret och är aggressiv medan hanen skaffar föda åt familjen.

Tornugglan är ett väsen! Ljudlös och vit som ett spöke dansar den fram i natten. Det är en av fågelvärldens mest spridda arter. Den häckar i alla världsdelar, utom vid Antarktis. I Sverige har vi dock inte riktigt glädjen att få se den så ofta och det har på senare år bara konstaterats ett fåtal häckningar på Gotland och i Skåne. Däremot går det bättre för tornugglan i Danmark. Man räknar idag med att det Danska beståndet uppgår till mer än 125 häckande par, främst på Jylland.

Minervaugglans utbredningsområde innefattar inte Sverige. Den häckar i kontinentala Europa, i Asien och i norra Afrika. Den häckade ett fåtal gånger i Skåne under 1940- talet och har efter dess bara påträffats en gång, 1981. Den är ungefär lika stor som en pärluggla och är knuten till ett öppet landskap och till viss del dagaktiv. Den häckar exempelvis i håligheter i träd, byggnader eller i murar.

Ugglan är starkt förknippade med den grekiska gudinnan Athena och den romerska gudinnan Minerva och representerar visdom och kunskap.

Minervaugglan avbildades av de antika grekerna på vishetsgudinnan Athenas hjälm. I Aten lär den ha förekommit i sådan mängd att det gav upphov till ett ordstäv: att sända ugglor till Aten, som motsvarar det svenska uttrycket att bjuda bagarbarn bröd.