SPARVUGGLA

Kärlek vid första ögonkastet! Det är svårt att värja sig från sparvugglans utstrålning när man ser den, och även om jag inte gillar fåglar i bur villman bara ta med den hem:-) Men skenet bedrar, för sparvugglan är en riktig tuffing, kanske en av de allra tuffaste fåglarna vi har i vår fauna. Sparvugglan är en av våra vanligare ugglor och den häckar i stora delar av landet i barrskog med rikt inslag av löv. Fågeln är inte större än en stare och väger bara 60 gram, men den jagar ändå, möss, sork, vesslor och fåglar ibland större än den själv. Födan hamstras i ”skafferier”, exemplevis i ihåliga träd. I Västmanland inventerades en gång ett sparvuggleskafferi, ur vilket man plockade fram sju vanliga näbbmöss, en dvärgnäbbmus, en husmus, en skogsmus, tolv åkersorkar, två talgoxar, en svartmes, en tofsmes, två talltitor och tre kungsfåglar. Imponerande jägare!

Sparvugglans läte är en entonig vissling som upprepas varannan sekund och vid gynnsamma förhållanden kan höras upp till en kilometer. I yngre år när jag var ute och lyssnade efter ugglor lärde man sig ganska snart att sparvugglan var aktiv tidigt på kvällen, ofta långt före exempelvis kattugglan, pärlugglan och berguven. Hörde man en sparvuggla på håll kunde man börja att härma den genom att vissla. Hur enkelt som helst! Ugglan började flytta sig från grantopp till grantopp och kom ständigt närmare. Visselduellen kunde sluta med att sparvugglan satt på ett par meters håll, tittade mig stint i ögonen och visslade som aldrig förr. OK? Tveksamt att locka på ugglor på detta sätt, och speciellt i häckningstider! Men jag förstod inte bättre och det var en stor upplevelse varje gång.