Ibland kan det vara förvirrande med artbestämning och fågelnamn. Om man sedan vill diskutera med sina engelsktalande vänner kan det vara ytterligare svårigheter. Grönbenan och skogssnäppan liknar varandra. Sedan har vi internationellt lyckats röra till det ordentligt med namnen.

Grönbena på engelska heter ”Wood sandpiper”
Skogssnäppa på engelska heter ”Green sandpiper”

Grönbenan är en relativt vanlig häckfågel i Sverige och finns i princip i hela landet, med största koncentrationen i fjällen. De anländer i maj och återvänder till vinterlokalerna kring medelhavet och i Afrika redan i augusti. Fåglarna passerar oss här i Halland under en kort period på våren. Från den dagen man hört det första jiff-iff-iff i luften kan man vara säker på att det de kommande dagarna (om vädret tillåter) anländer en stridstöm av fåglar i små ljudliga flockar.

Det finns några få av alla de vadare som vi har rastande längs stränderna här i södra Sverige som även har sin hemvist här. De flesta vadare som rastar är bara på genomresa till eller från häckplatser i fjällen eller den ryska tundran. Sedan finns det ett fåtal som stannar och förgyller hela sommaren. En av de första vadarna på plats på våren brukar vara skogssnäppan. Redan i mars kan man höra skogssnäppan karaktäristiska spelläte och se hennes i det närmaste svart-vita fjäderdräkt i landskapet. Här hemma rastar skogssnäpporna nästan uteslutande längs det stora krondiket som går över strandängen. När sedan calidrisvadare, gluttsnäppor och svartsnäppor lämnar oss har vi skogssnäppan, rödbenan, grönbenan och några till kvar. Skogssnäppan häckar företrädesvis vid små våtmarksområden inne i skogslandskapet.

Drillsnäppan är en  gråbrun vadare som ofta går med en lite hukad ställning och gungar konstant med bakkroppen. Typiskt är vanan att flyga lågt över vattnet med fladdrande vingar. Under flykten ser man även att den har ett ljust vingband. Jag skulle nog säga att drillsnäppan är den vadare som är klart lättast att känna igen. Även på långt håll och utan kikare. Sättet hon rör sig och flyger avslöjar henne direkt. Drillsnäppan är ofta den enda häckande vadare vid många insjöar och åar.

Utanför kontoret flyter Säveån, ja till och med brusar på många ställen. Ljudet från ån överröstar många av fåglarna som vistas längs trädridåerna. Det finns dock några riktiga ”å-specialister” på plats. Strömstare, kungsfiskare, forsärla och drillsnäppa häckar alla inom några hundra meter utanför fönstret. De har alla den egenheten att deras läten är skarpa och högfrekventa vilket gör att de lätt hörs trots åns brusande. Det är helt klart en del av evolutionen att dessa fåglar som valt att leva längs rinnande vatten har utvecklat den typen av röstresurs.

Tereksnäppan häckar från Finland och österut i Sibirien. Vintertid flyttar den till kuster i Östafrika, Sydasien och Australien. Den förekommer tillfälligt i Västeuropa, sällsynt men årligen i Sverige och då oftast på Öland eller Gotland. Fågeln har fått sitt namn efter floden Terek i Kaukasus.

Maj – fåglar och fotografering i fokus. Jag hade varit ute i naturen på eftermiddagen och hade kommit hem, grillat hamburgare och tänkte jobba lite. Både Bird Alarm och BAND apparna plingade till samtidigt i telefonen. Det gick en tereksnäppa vid Floen, bara en kilometer hemifrån. Yes! Den vill jag gärna se och mycket gärna fota! Jag greppade kameraväska och kikare och sprang ut i bilen. Vi bor på en skafttomt med en låång smal väg ned mot huset. Jag började köra upp mot landsvägen när jag ser en stor lastbil svänga ner mot mig. Det var bara att backa. Jag visste att det var jag som bett dem komma och hämta en minigrävare som stod på tomten….men inte just nu! Jag fick vänta säker 30 minuter innan jag igen satt i bilen på väg. Tereksnäppan var kvar och jag fick se den jättefint och även föreviga den på bild.

I Sverige häckar rödbenorna dels längs kusten och på öar från Bohuslän till Norrbotten, dels i fjällen och närliggande barrskogsregion från norra Dalarna till Torne lappmark. Den förekommer även spritt och lokalt vid slättsjöar. I södra Sverige, framförallt i Skåne övervintrar ett mindre antal rödbenor, vanligtvis av den isländska rasen robusta.

Då rödbenorna häckar i hela landet, är lätt att känna igen och uppepå det även spektakulära och högljudd får man nog säga att den är mycket välkänd bland även ”icke-fågelskådare”. Alla som bor i närheten av häckande rödbenor antingen njuter av dess närvaro, eller störs av att när fåglarna har ungar bli trakaserad med överflygningar och ett ihärdigt högljutt kly-kly-kly varje gång ni går ner mot sjön.

OK, nu get vi oss på det där med erythropus direkt. Rödfotad heter den på latin och så är det förstås, till stor del. Svartsnäppan har en otroligt vacker svart fjäderdräkt med ljusa fläckar under häcksäsongen, och utanför denna är den ljust grå och kan lätt förväxlas med rödbenan. Svartsnäppan ben är dock mer orangea, den har ett vitt ögonbrynstreck samt en vit kil på ryggen (ej ut på vingen som rödbenorna). Svartsnäppan är dessutom en mer smäcker fågel på alla sätt.

Det spektakulära med svartsnäpporna är att de faktiskt byter benfärg när de häckar! Under stora delar av året är benen ljust rödaktiga. Även när fåglarna kommer förbi oss på våren och har sin svarta fjäderdräkt är benen röda. När de väl är framme på häckplatsen mörknar benen och blir i det närmaste helt svarta.

Gluttsnäppan häckar i skogslandskapet från mellansverige och norrut. Den anländer från vinterkvarteren i april-maj och flyttar sedan söderut med start redan från midsommar och sedan utsträckt fram till september.

Gluttsnäppa….vilket namn. Det är ett av de där fågelnamnen som personer som inte är insatta brukar brista i skratt åt -”Glutt, vad tusan är en glutt??” Det kan man undra. Ett tidigare namn på fågeln var ”storglutten”. Helt fantastikst namn. Det finns faktiskt ingen riktigt bra förklaring på vad ordet ”glutt” betyder eller kommer från. Olika spekulationer förekommer, men jag tycker det gör det samma. Jag kommer nog kalla henne storglutten, det namnet gillar jag.

Det är kul med systerarter. I Europa har vi grönbena och gluttsnäppa. Dessa ersätts i Nordamerika av mindre och större gulbena. Nu är det visat genom DNA forskning att detta som jag sett som självklart inte stämmer. Mindre gulbenan är snarare nära släkt med willet men gluttsnäppa och större gulbena är nära släkt. Stunt samma, skall man se skillnad på de två gulbenorna är det bra att tänka på de Europeiska ”motsvarigheterna”. Då blir definitivt artbestämningen lite lättare.

Mindre gulbena häckar i norra Nordamerika. Den är en flyttfågel och flyttar vintertid till kusten utmed USA, Mexikanska golfen och Sydamerika. Mindre gulbenan behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Arten uppträder sällsynt i Europa. I Sverige har mindre gulbena setts vid 21 tillfällen, senast 2013 och 2020. Förstafyndet gjordes i Kvismaren i Närke 1969.

Större gulbena är en stor vadare. Den påminner lite om en framtung gluttsnäppa och precis som gluttsnäppan har den ett mörkt, vattrat bröst som är ganska grovt tecknat och som kontrasterar tydligt mot den vita basen. Den är vit på övergumpen, men inte upp på ryggen som gluttsnäppan

Större gulbena uppträder sällsynt i Europa. I Sverige har den påträffats fyra gånger: senast en individ på ett antal lokaler på Västkusten från december 2017 till mars 2018…

Så var det. Dagen före julafton 2017 träffades vi för första gången i Sverige, och då på Stora Amundön söder om Göteborg. Det var het fantastisk och osannolikt. Gulbenan är en tuffing och trots kyligt väder verkade den proviantera och må bra. Det skulle inte ta slut där. Någon vecka senare dök den upp vid Björkäng. Här blev fågeln kvar i flera veckor och det var lite smärtsamt att se den amerikanska gästen gå runt bland isflaken och söka föda. Men även här verkade den stark och aktiv. Under hur det gick till slut och om den hittade till varmare trakter?

Fläckdrillsnäppan är en Nordamerikansk vadare som är s.k systerart till vår Europeiska drillsnäppa. Systerart innebär att de har samma ursprung men skiljts geografiskt och över tiden utvecklats till egna arter. Fläckdrillsnäppa har påträffats i Sverige åtta gånger (till 2020).