VADARE5

Smalnäbbad simsnäppa

Phalaropus lobatus
fågeln med flikar på fötterna som liknar sothönans


Smalnäbbad simsnäppa häckar cirkumpolärt i arktiska områden i nordligaste Europa, Asien och Nordamerika. Den är en flyttfågel som, ovanligt nog för en vadarfågel, övervintrar ute till havs, i tropiska och subtropiska områden i Indiska Oceanen och Stilla havet!

Smalnäbbad simsnäppa är den enda art av de tre simsnäpporna som häckar i Sverige. Den häckar främst i små vattensamlingar i fjälltrakterna i norr och i mindre utsträckning även i kustområden i Norrbotten. På våren anländer den under sista veckan i maj/juni. I sydligare delar av Sverige uppträder den sällsynt men regelbundet under flyttningen, i fågelsjöar och på vadarstränder. Höststräcket pågår i Sverige från juni till slutet av september.


Här i södra delen av landet är jag van vid att någon enstaka gång per säsong hitta rastande smalnäbbade simsnäppor och det är alltid lika angenämt. Vid mitt första besök på Island kom jag till sjön Myvatn. Här i omgivningarna var antalet smalnäbbade ofattbart stort. Fåglarna flög runt mina fötter som svalor och var helt orädda. I varje liten göl i omgivningarna häckade det smalnäbbade simsnäppor.

BRUSHANE

Philomachus pugnax
betyder ungefär, krigisk och stridslysten.


Brushanen är nog vår mest spännande vadare. Utseendemässigt kan den variera en hel del. Hannarna har under häckningsperioden en i det närmaste osannolik fjäderdräkt med en stor ”brusande” man i brunt, vitt eller orange.

Brushanen har en mycket varierande dräkt under olika perioder på året och könen skiljer sig också åt. Näbben är svagt nedåtböjd med uppfattas som nästan rak. För att vara en vadare i denna storlek är näbben medellång. När brushanen sträcker på halsen kan den se mycket smal- och långhalsad ut. Den har ett mörkt öga, likt ett knappnålshuvud. Honorna är markant mindre än hanarna. Även benfärgen skiljer sig åt, där adulta hanar har röda ben, adulta honor har ljust orange och juvenilerna ljust grå.


Det mest signifikanta och spektakulära, för brushanen är den brokiga praktdräkt som flertalet adulta hanar bär i början av häckningsperioden och som börjar anläggas när de återvänder till häckningsplatserna i början av april. Denna dräkt består av en krage av långa, styva, i spetsen bakåtböjda fjädrar kring framhalsen och nacken. Fjädrarna i halskragen och örontofsarna fortsätter sedan att växa under april och maj.


Det finns tre olika ”morfer” av brushanehanar vilket bland annat resulterar i olikfärgade praktdräkter och olika beteenden. Utseendemässigt växlar mest halskragen i sin glänsande färg, från blåsvart till röd, gul eller vit, ren, fläckig eller bandad av vågiga tvärstreck. De mörka eller kraftfullt färgade hanarna är aggressivare, kallas för "suveräner" och utgör cirka 84 % av hanarna. De ljusa, ofta med vit halskrage, är mer undvikande och passiva, kallas "satelliter" och utgör cirka 16 % av hanarna.[9] Den tredje, och mest ovanliga morfen, är de "intermediära" som är hanar som inte alls utvecklar praktdräkt utan bär en honfärgad dräkt året runt. Dessa utgör cirka 1 % av hanarna, de har i genomsnitt 2,5 gånger större testiklar än de andra hanarna.
[källa Wikipedia]

ENKELBECKASIN

Gallinago gallinago
gallinago betyder höna


Intressant namn. De flesta fåglar brukar klassas in som ”större”, ”mindre”, eller ”dvärg” och i vissa fall även ”jätte-”. Epitetet ”enkel” och ”dubbel” finns bara hos beckasinerna, och det är förstås gamla beteckningar som sitter djupt rotade. Intressant är att dvärgbeckasinen tidigare hette ”halvenkel beckasin”.


Enkelbeckasinen häckar vid kärr och myrar i skogsmarker, samt på tuvmader vid sjöar och åar. Den håller sig ofta dold och när den tvingas upp flyger den upp högt och flyger i sicksack samtidigt som den lockar. Den brukar flyga undan långt. Den födosöker i strandkanten eller på grunt vatten i mjuk dy, där den med sin långa näbb gräver efter, eller plockar byten. Den äter främst insekter och maskar, men även en del växtmaterial.

Under häckningstiden markerar den revir genom spelflykt då den störtdyker med utbredda stjärtfjädrar som då vibrerar kraftigt vilket åstadkommer ett mekaniskt surrande eller brummande läte som ibland har beskrivits som bräkande.

STÖRRE BECKASINSNÄPPA

Limnodromus scolopaceus

En Nordamerikans vadare som påträffats i Sverige 26 gånger

Storleksskillnanden mellan större- och mindre beckasinsnäppa är namnen till trots obetydliga. Den allra tydligaste skillnaderna dem emellan är lätena. Den mindre arten har ett två- eller trestavigt tydy eller tydly, väl skilt från den störres korta och snärtiga kjipp. Om man ser flockar av beckasinsnäppor i USA under flytten brukar det vara en bra regel att mindre beckasinsnäppor rastar längst kusten medan de större beckasinsnäpporna rastar på inlandslokaler.

MINDRE BECKASINSNÄPPA

Limnodromus griseus

En Nordamerikans vadare som bara konstaterats i Sverige en gång. Det har setts en hel del större beckasinsnäppor, och eftersom arterna är mycket lika har vi även fått besök av beckasinsnäppor som inte med säkerhet kunnat artbestämmas.

Storleksskillnanden mellan arterna är namnen till trots obetydliga. Den allra tydligaste skillnaderna dem emellan är lätena. Den mindre arten har ett två- eller trestavigt tydy eller tydly, väl skilt från den störres korta och snärtiga kjipp.

Om man ser flockar av backasinsnäppor i USA under flytten brukar det vara en bra regel att mindre beckasinsnäppor rastar längst kusten medan de större beckasinsnäpporna rastar på inlandslokaler.