LITE OM KUNGSFISKAREN

Första gången vi träffades, kungsfiskaren och jag, var 1988. Jag bodde i Linköping och bland fågelskådarna gick ryktet att det häckade kungsfiskare i den gamla å-fåran mellan Ljung och Ljungsbro. Stort hemlighetsmakeri rådde eftersom häckningar i vår del av världen på den tiden var mycket ovanliga. Jag åkte ut i området varje dag efter jobbet och satt på många ställen, väntade och väntade. Efter ett antal dagar i tomme hände det. Det gick så fort att jag knappt fattade vad som hade skett. Ett högfrekvent läte hördes och sedan pilade någon nästan fluorescerande blått i mycket hög fart förbi mig, tätt över vattenytan. Efter detta var det svårt att resa sig. Jag satt kvar till solen, mycket sent, gick ner och på något sätt känns det som jag sitter kvar där ännu. En livslång passion infann sig.

Kungsfiskaren tillhör en mycket stor familj. Globalt finns det 119 arter kungsfiskare! Jag har bara sett 6 av dem, så jag vet vad pensionen skall ägnas åt:-) Vår kungsfiskaren har ett stort utbredningsområde som sträcker sig över nästan hela den tempererade och tropiska delen av Eurasien. Den förekommer också i norra Afrika och i den sydostasiatiska övärlden så långt österut som till Papua Nya Guinea och Salomonöarna. Sverige utgör ett randområde och den har förvisso ökat i antal, men den finns främst i de södra delarna av landet, upp till och med Västmanland.

Den är till stor del stannfågel och hittas under vintern vid rinnande vatten i södra Sverige. Om vintern blir hård (vilket verkar tillhöra svunna tider) uppskattar man att uppemot 80% av det svenska beståndet kan dö under vintermånaderna. Det vägs upp med att en god sommar kan fåglarna få tre kullar, med 5-7 ungar per kull.

Jag jobbar i Jonsered och här har ett skådespel tagit plats de senaste två åren. Kungsfiskaren har häckat i branten precis intill den bro där massor personer passerar dagligen. Varje dag under häcksäsong tar jag en lov förbi fåglarnas tillhåll och ofta sätter jag mig en stund för att förhoppningsvis åtminstone få höra dem eller se den blå blixten svepa förbi. I våras hade boet besök av en mård, och mink ses ofta i området. Trots detta har åtminstone två kullar per säsong sett dagen ljus. Några av ungarna ses på fotona.

Vardagslyx!

De flest av fåglarna har jag fotograferat i Shanghais parker. Främst i Gongquin Forest Park och i Daning Tulip Park. Kungsfiskaren är inte vanlig i staden, det finns det inte plats för, Men längs vattendrag i parkerna kan man hitta dom, och speciellt vintertid då dagarna är korta fiskar de till synes hela tiden och är då lite lättare att komma nära. Kungsfiskarna i Kina tillhör rasen Bengalensis och anses vara något mindre än vår nomonatras. De skall även vara något ljusare i fjädedräkten. Jag har dock otaliga bilder och inte kunnat övertyga mig om att så är fallet. Återkommer i ärendet längre fram....